Ni vet den där känslan, när hjärtat flyger upp i halsgropen, fast när det är ännu värre, det flyger helt ur bröstet... Och efter medföljer en väldans nervös-ont-i-magen-känsla.
Jag stod och sorterade smutstvätten, Viggo låg i sängen med en leksak att tugga på/dregla ner. Alva kommer och ser den fina(?) tvättkorgen som står på sängen och börjar klättra upp vid Viggo. Då är man ju lite på sin vakt, en 2-åring har ju inte riktig kontroll och tänker på konsekvensen av sin handling , ganska normalt med andra ord. Men hon kröp förbi Viggo så försiktigt och kommer och ställer sig upp i sängen vid tvättkorgen.
Jag hinner inte ens reagera förrän hon tjuter glatt "hoppa", tar ett studs och slänger sig baklänges mot Viggo. Det smackar till ganska rejält när hennes lilla bakhuvud slår i Viggos ännu mindre huvud, vilket hörs över mitt skrik. Båda ungarna får varsin chockad min och snart följer ett rejält gallskrik från Viggo. Vi tröstar varsin unge och det tar en liten stund för Viggo att lugna sig, mycket närhet var det som gällde.
Tur att vi har en hårdskallad liten kille som efter ett litet tag gick tillbaka till att vara en glad liten skit, men ont fick han nog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar