I söndags ringde mamma, det var den sista dagen som hon egentligen ville ringa på, men hon ville att jag skulle veta innan måndagen då hon och pappa har bestämt sig för att komma ner för att prata med mig. Så i söndags fick jag reda på att mina föräldrar ska skiljas.De har tydligen kämpat länge och nu går det inte längre. De vill skiljas som vänner och ingen av dem vill försöka mer. Jag respekterar detta och känner att det är en bra sak om dem kommer må bättre av det.
Men, självklart, ledsen är jag. Inte fasen trodde jag att jag skulle blir skilsmässobarn 29 år gammal.
Nu känns det helt ok, men jag tror att det kommer ifatt när vi ska upp och hälsa på nästa gång, när de inte bor tillsammans. När de kommer träffa nya partners och allt med det. Men, det får man ta efterhand.
I tisdags läste jag en hemsk hemsk sak på Linas blogg, hon skriver så fint men så ledsamt. Jag gråter för hennes skull men vet att hon är stark, de kommer klara detta som så mycket annat. Det är bättre nu är senare, men det vill man helst aldrig vara med om!
Igår var jag på konferens med jobbet, det var skönt, att komma hemifrån ett tag, att inte tänka på alla tråkigtheter ett tag, att bara tänka på annat.