Ibland får man

Det är så varmt ute, just nu känns det som ett helvete att gå så här runt 8 veckor till. Skrutt börjar bli tung därinne i magen, värmen håller på att förgöra en, fötterna ser ut som två formlösa falukorvar av svullnad, det gör ont att stå för länge, ont att sitta för länge, ont att sätta sig och resa sig när man måste byta ställning på kroppen. Och det är inte BARA 8 veckor till, utan det är verkligen 8 LÅNGA veckor till.

Ville bara gnälla lite...

Väntar...

på att åka in och snaska på en god smörgås och snacka skit med några andra tjockisar. Det ser nog ganska roligt ut när 7-8 st gravida kvinnor med värsta magarna står och dreglar framför disken över vad de är sugna på...

Mysiga söndagen

Började med tvätt, inte så mys, men skönt att få det överstökat, fortsatte med att läsa en nyss påbörjad bok i väntan på att göra mig lite söndagsfin för en lunch och bio med min man.

Till kl 13 tog vi oss till Masala Kitchen för en god lunch, men då de ljuger på hemsidan så öppnade de inte förrän 14. Jaja, sånt händer och vi strosade till Halta Lotta som alltid är ett säkert kort. Där fick vi god lunch kan jag lova! M. smaskade i sig "Vitlöksfrästa scampi med ris" medan jag provade "Halta Lottas Räkmacka, handskalade färska räkor, sallad, ägg och majonnäs" och satan vad god den var! Jag känner på mig att det kan bli en favorit.
Mätta i magarna tog vi oss vidare till Bergakungen där vi plockade på oss lite (mycket) godis och varsin läsk, bytte några ord med alltid gulliga Alex, och satte oss i en biosalong för att titta på Narnia: Prins Caspian. I liked!

Väl hemma blev det att läsa klart min bok, med ett väldigt tafatt slut, lite tråkigt. Och nu blir det att sova för mig och skrutt. Natt natt.

Ännu en lördag

En lugn lördag, så oerhört gott! Ikväll är det egentligen årets Storgården Open men orken att sitta 6 h i en bil på en helg finns inte nu.

Här hemma har vi kommit en bit på utsmyckningen av lägenheten, 2 tavlor i köket och 1 griffeltavla till hallen har satts upp. Vi tog även en sväng till Allum där vi åt den italienska glassen på Mamma Mia jag har suktat efter i över 1 år, nu är nyfikenheten stillad, gott men jag har ätit bättre.
Jag köpte mig även ett snyggt halsband från Miss Dee, kallat Stockholm och en bukett rosor och vi hittade en snygg matta till balkongen.

Nu ikväll har vi myst till en halvdålig film, The Happening, inget att rekommendera, och ätit tacopaj och till efterrätt mango- & hallonpaj med kokos. Mumma!

Syndigt gott

Ibland hamnar man i bakperioder, och med tanke på att orken är i botten så är det tacksamt med bakverk som går snabbt men som alltid blir syndigt gott.
Dessa godingar till kladdkakebrownies åkte dock direkt in i frysen, kan ju alltid hända att man får främmat på besök.
Pikar lite lätt.

En sucker för retro

Senaste köpen till skruttens garderob. Kolla in giraffen...

Ansvarskännande?

2003, när vi bodde i Karlshamn blev jag och M. med katter, Nella tog vi hem i april och Flinga i augusti. Nella var 2-3 år och Flinga 3 månader. Bägge två hittade vi på KKS, Kattkommando Syd. Bägge hemlösa, hittade ute. Nella i skogen och Flinga vid en motorväg.
Tro mig, att bli med katter är inte bara underbart (förutsatt att man är en sk kattmänniska), utan ibland rent jäkligt. Mungiporna drar neråt när man ser att tapeten försvinner bit för bit. Ett krävande jamande när maten är slut. Men leendet kommer fram när man ser de där ögonen som tittar bedjande, busigt eller till och med surt på en.
Frågan är hur man nu kan skaffa en katt eller något annat djur utan att känna ett ansvar för det. Om man nu inte känner empati för ett djur, varför involvera sig överhuvudtaget? Är det så svårt att säga nej till ens barn tjat? För jag lovar, ett barn lider inte av att vara utan djur såsom ett djur gör när den fått kärlek ett par månader för att sedan bli utslängd i kylan utan att förstå varför.
Jag skäms ärligt talat för mina sk medmänniskor som beter sig på detta sättet!

INTE dags än...

-Om jag får bestämma

Gick upp på toaletten i morse vid halv 5 för att kissa lite (intressant va?!) men upptäckte istället att jag hade en liten blödning. Herregud, vad nervös jag blev. Oftast är det ingen farligt och många har det flera ggr under en graviditet, men hos mig har det ju hittills gått felfritt så hjärnan började ju genast tänka en massa saker.

Ringde till sjukhuset som efter 10 minuters samtal kom fram till att det låter inte som att det är någon fara men att vi gärna får komma in så vi blir lugna. Sagt och gjort! Drog upp M. ur sängen som inte riktigt hängde med i svängarna så efter 5 minuter var vi på väg till sjukhuset.

Där fick vi träffa samma barnmorska som jag pratat med på telefonen som var jättetrevlig, hoppas det blir en lika bra när det väl är dags. Vi lyssnade på skruttens hjärtslag i 20 minuter, samt kollade mina sammandragningar och allt såg fint ut.

Jag fick även en "härlig" undersökning, där det visade att min sk livmodertapp är lite för kort (den blir kortare för att tillslut försvinna helt när man är redo för förlossning). De tror inte att det är någon fara, men jag ska dit på måndag för att kika på det igen.

MEN allt är bra för nu, och vi mår bra skrutt och jag bortsett från en enorm trötthet.