Fina Viggo

Tack Mamma Ada för tävlingen du hade och som jag hade turen att vinna, utan den hade inte Viggo haft en sån här fin munkjacka att ha på sig lite kallare dagar!!
(Tycker ni att det syns när Viggo är piggelin?..)

Basgarderob

Ja ni, go vänner! Jag har faktiskt ingen bas med kläder i min garderob, faktum är att jag i stort sett nästan inte har några kläder alls. Vilket beror på att min kropp har genomgått ganska många förändringar på 2 år. 2 graviditeter säger väl det mesta, det innebär ju även 2 viktuppgångar och 2 viktnedgångar.
Jag har i nuläget endast ett par byxor, vilket är ett par mammabyxor som börjar bli tältliknande, 3 linnen varav 2 st är det hål i, 1 svart tröja och 4 tröjor som jag införskaffade nu när jag var gravid så de är ju inte så smickrande i passformen längre.
Så kom igen nu! Vad har ni för tips? Vad måste jag ha i min garderob? Och tänk basplagg, för en grund är ett måste innan jag ens tänker att jag kan gå bananas på kläder... Jag vet ju att många av er som läser är lite shoppinggalna!

Gissa datum - The grand finale

Jag har ju helt glömt bort min lilla lista på när ni gissade att Viggo alias Pyret skulle komma. Närmast, med endast 4 h och 10 minuters felmarginal, tog Frida hem vinsten!!
Överraskning kommer på måndag...

1 maj - Frida
7 maj - Jessica
9 maj - Elena
10 maj - Majset
11 maj - Jennie
14 maj - Malin
15 maj - Ellie, Liselott
16 maj - Lisa
17 maj - Lina E
19 maj - Therese
20 maj - Lina C
23 maj - Karin
29 maj - Zara

Bara helt underbart

I bakartagen?

Full rulle-vecka kan man lugnt säga. I måndags var vi i Ytterby för lek, bus och mys hos Karin och lille David, i tisdags fick Alva umgås med farmor och farfar medan jag plockade här hemma, igår var det lekplats på både för- och eftermiddag, BVC-besök och veckohandling och idag har vi köpt skor till Alva för lek och bus, lunchat ute, lekt på lekplats, promenerat och haft Lisa på besök som hade fina presenter med sig från sig själv och mitt jobb. Puh, och mer i veckan komma skall =).

Jag är så sugen på att baka, massor saker, men vet i fasen när jag ska få tiden, eller orken till allt som jag vill baka heller för den delen. Det bara vattnas i munnen när jag tänker på det! Vad sägs om...

Rabarber- & jordgubbsrutor, Chokladpajer, Snabba smörbullar med vanilj, Citronbullar, Bondkakor, Snittar med smak av lavendel, Hallonsemifreddo med daim, Brownietårta med blåbärsmousse, Sommarbullar

Galet

Idag fick man försmak på livet som 2-barnsförälder med lite äldre barn. Alva och Viggos kusiner Isak, lite mer än 3½ år och Williot 1 år var här med sin mamma och pappa för att hälsa Viggo till världen och röja lite(!) med Alva. Haha, säger jag bara, ingen vila, ingen ro. Men man kan vila när man är gammal, härligt när ungar har energi. Men visst fasen märks det att man inte är van... Skulle vara gott med hus när våra egna barn blir lite äldre så man kan släppa ut dem på rastning i trädgården ;-).

Lina var lite nyfiken på hur det gick med vår lägenhet, så jag svarar här i inlägget :-).
Det går inte alls kan vi säga, vi kände att det bud vi fick inte motsvarade det vi ville ha ut av försäljningen, så just ni vilar den i några veckor så går vi ut med ett nytt försök sen. Lyckas det då så vill vi sikta på att flytta till den 1:a augusti och Rimforsa är ju fortfarande vårt mål.
Om det däremot inte riktigt lyckas med att få den såld efter våra önskemål, då känns det inte som att det var meningen just nu och att vi får bo kvar ett tag till. Saken är den att vi var ju redo att prova på att bo 1 år i Rimforsa men blir den tiden bara kortare och kortare innan vi kommer upp så känns det ju inte som någon idé om vi inte får testa ordentligt. Vem vet, det kanske blir att vi får stanna här nere...
Just nu är det som sagt vilande och då ägnar vi tiden åt att mysa med ungarna och åt jobbsök givetvis!

Jubel

Äntligen, pappa M. fick sätta upp 2 tofsar på Alva som även fick sitta kvar en hel förmiddag. Min söta unge!
Igår kom Alva och Viggos morfar ner på besök. Det var premiär för att träffa Viggo och Alva har han inte sett sen i julas så det var på tiden. Lite nervöst var det innan då han även hade med sig sin nya sambo, Boel, som vi inte träffat innan. Men det gick bra, hon var trevlig och lättsam och det flöt på bra. Visst är det konstigt att se sin pappa med någon annan än sin mamma när man är van vid den synen sen snart 30 år tillbaka, men det är ju bara att vänja sig. Så småningom är det ju mammas tur att komma med någon ny...

Imorgon kommer Alva och Viggos kusiner på besök, med sig har de självklart sin mamma och pappa, men jag gissar att Alva ser mer fram emot att leka med kusinerna...

Gottegris

Kolla in pappa M.s matchning på kläder.
Sticker liiite i mammas ögon...

Trött

Men Viggo ignorerar det när han är Piggelin kl 04.30...

Sommar kom kom

I lördags kom mamma för att hälsa på Viggo för första gången, och få krama om Alva igen såklart. Det är så härligt att se att Alva inte är så blyg längre utan till och med känner igen sin mormor och att de får umgås lite ordentligt när hon hälsar på. Fina kläder fick bägge gullungarna också!
På söndagen höll mamma, jag och barnen oss ute då M. skulle röja lite i lägenheten, gunga, rutschkana och sandgrävning stod på schemat. Alva njöt av uppmärksamheten och Viggo sussade gott i vagnen.

Idag åkte hela familjen och mötte upp bästa mammorna på en lekplats, 5 mammor, 1 pappa, 5 1½-åringar & 2 bebisar, vi blev allt ett litet gäng. Viggo och lilla Joline på 5 veckor fick varsin underbar filt från Klippans, och de snäppet större ungarna röjde på trots kall blåst. Tur att solen kikade fram då och då för att värma upp oss. Mysigt var det trots kallt väder.

Alva & mormor

Viggo sover i nya vagnen

Pappa & Alva gräver

Alva sover gott i nya vagnen
Söta Jamie gör sandsköldpaddor

Sussar gott

Viggo Karl Per Spjelkavik

- du lille fina, välkommen hem.

Lik din storasyster var du alldeles för nyfiken på världen utanför magen. 21 dagar till var för lång väntan, du hade bråttom till världen, att få träffa alla som längtat efter dig.

Onsdagmorgon började med en molande värk i korsrygg, blygdben och ljumskar. Helt klart så var värken annorlunda än den jag känt innan via foglossningen, men ändå så är man osäker när tecknen är lite diffusa. På torsdagen så fortsatte det mola obehagligt så på eftermiddagen ringde jag förlossningen för att lugna mig lite med tanke på att min förlossning med Alva hade gått så fort. Jag skulle fortsätta att avvakta här hemma. Men höra av mig om det tilltog.
Vid kl 20 på kvällen ringde jag förlossningen igen då jag tyckte mig fått 2 tecken om att det har börjat sippra fostervatten.
Min tanke var, i och med att jag inte hade fått så tydliga värkar, att fråga vart jag skulle in på kontroll på morgonen. Men tji fick jag! De ville att jag skulle komma in direkt.
Denna gång var det även dags att ringa barnvakt och M.s föräldrar satte sig i bilen och åkte hit.
Under tiden så tog jag spårvagnen upp till förlossningen medan M. väntade här hemma. Jag tänkte att jag ändå skulle få åka hem så det var ingen idé att M. följde med från början.

Väl inne på förlossningen så fick jag komma in i ett kontrollrum och det sattes ett ctg på magen för att se så att Pyret mådde bra, samt för att se om jag hade några värkar.
Värkarna var i gång, men inte så starka och täta, men regelbundna. Dock var Pyrets hjärtljud lite för höga för att jag skulle få åka hem så jag ringde in M. och fick ligga i 5 timmar för att se på hjärtljud. De kontrollerade även om det var fostervatten som sipprade och det hade jag gissat rätt på. Det var skönt att M. kom in efter ett par timmar så man fick lite sällskap och att man hade honom vid sin sida.
Värkarna började tillta något och det kändes som att vi kunde sova kvar även om Pyrets hjärtljud äntligen hade blivit godkända. Kl 2 fick vi chans att sova lite.
På fredagen efter lite sömn då och då från min sida så gick vi tillslut upp, värkarna var kvar, men hade ändå avtagit litegrann till min besvikelse så vi gick upp på BB och fick i oss lite frukost.

Dagen som följde är nog en av de jobbigaste jag varit med om.
Efter 3 försök att sätta en skalpelektrod på Pyrets huvud för att kunna följa hjärtljuden lite lättare så visade det sig att det hade gått hål på fosterhinnan lite längre upp så de var tvungna att spräcka den längst ner så att vattnet skulle gå ordentligt, med en s k hinnsvepning. Den och de 3 försöken att sätta elektroden på Pyrets huvud gjorde så fruktansvärt ont. Men nu så kom värkarna igång lite extra iaf och vi hoppades att de skulle sätta fart.
Efter ett tag med värkar som började avta igen så beslutades det att jag skulle få värkstimulerande för att det skulle bli någon bebis denna dag. Jag var nervös inför detta beslut då jag hört att det kunde bli ett väldigt intensivt värkarbete och det visade sig vara rätt. Värkarna kom igång väldigt fort och blev bara värre och värre. Jag fick lustgas och det kändes som om jag var tvungen att stå och andas in den hela tiden för så fort jag tog bort den gjorde det otroligt ont. Tillslut var de tvungna att dra ner på det värkstimulerande då jag hade i stort sett en enda stor värk.
Tyvärr började värkarna att avta för mycket igen och det fick öka dosen riktigt mycket. Och efter detta har jag inte mycket minne. Jag vet inte hur jag kom ner i sängen eller vad som skedde runt omkring, jag var konstant hög på lustgas då jag bara kände enorm smärta hela tiden. Men jag hörde mig själv skrika och kände igen krystvärkarna och förstod att det borde snart vara slut. Tillslut kommer den välbekanta avsaknaden av smärta och jag hörde små ynkliga skrik. Efter en liten liten stund fick jag upp den underbaraste lilla pojke i min famn som gosar in sig i mig och ligger där och ser så fundersam ut. Kl 19.50 på fredagskvällen, valborgsmässoafton, föddes han och vägde 3540 g, var 50 cm lång och hade en liten blond kalufs på huvudet.

Lik min förra fölossning sprack jag lite för mycket och jag fick åka upp på operation och därefter ligga på uppvaket och kom inte ner till vår son förrän vid kl 23.30 på natten. Den tiden gick så sakta och det var en härlig känsla att äntligen få komma ner och få hålla min lilla pojke i min famn.

Idag är Viggo 4 dagar och fått vara hemma 2 dagar. Att ens hjärta kan svämma över för ännu ett litet liv är ofattbart och ögonen tåras när jag tittar på bägge mina mirakel.

Välkommen Viggo Spjelkavik