Bilresor

De är inte vad de var förr, när man bara var 1 eller 2. När man kunde åka en lång bilresa och njuta av att det underbara soliga vädret som speglar alla höstfärger.  Nu är det mer planering som gäller, ska man åka hela resan i 1 eller ska man ta det lugnt och räkna med att få ta en fika på 2 timmar någonstans?

Resan ner till Göteborg gick finemang, trots att vi var tvungna att stanna och tanka i Kisa först då den enda(!) pumpen i Rimforsa var under underhåll (jag asgarvar faktiskt åt detta innerst inne...). Men sen sträckkörde vi i 3 timmar ner till stora staden via Eksjö, Viggo sov hela tiden medan Alva var på gott humör med undantag för någon halvtimme då hon härjade som fasen på oss av tristess.

Sen har vi då tillbakaresan som utfördes idag. Den började bra, vi kom "bara" iväg en halvtimme efter utsatt tid. Viggo somnade ganska fort och utan gnäll, det är faktiskt ytterst sällan han gnäller på bilresor så länge man är i rullning. Alva skällde på oss lite efter en stund att hon faktiskt redan nu tyckte att det var ganska tråkigt, men accepterade faktum ganska fort och ögonlocken började bli tunga.

Då, DÅ, ser vi bilköerna bildas på motorvägen strax innan Borås. Trafikolycka lyste över hela scenariot och här började även vår "olycka" (ja, jag vet att den man som skadades allvarligt självklart är det värsta men tillåt mig gnälla lite ändå). Viggo vaknade så fort bilen stannades och Alva piggnade till, där stod vi still, på motorvägen, i ca 45 minuter. Då var ungarna glada, Alva var ute och promenerade på motorvägen och Viggo hoppade i mitt knä och hann även äta klart lagom tills det var dags att rulla igen. Tror ni Viggo gillade att tryckas ner i ett babyskydd helt piggelin och sugen på att ståhoppa i ett knä? Nej...

Nästan resten av resan bestod nu av en gnäll-ledsen Viggo som gjorde sig hörd konstant, Alva som skrek med jämna mellanrum av att hon inte alls ville detta, bägge tystnade tvärt de 2 gångerna vi stannade bilen för att det var ohållbart, Alva mest för att hon fick kex (i detta fall så godkänner jag mutor).

Sista gången vi stannade var mellan Jönköping och Eksjö då jag hoppades på att Viggo skulle bli lite trött om han fick äta lite, sen körde vi. Jag hade många tankar om att köra in bilen tvärt till kanten och bara gå därifrån. Viggo fortsatte gnälla, Alva klagade och skrek varje gång hon fick solen i ögonen. vilket hon fick ofta då vägen inte direkt är rak och solen ligger lågt på en hösteftermiddag. Det skönaste var när bägge 2 däckade efter mycket om och men när vi hade ca 50 minuter kvar att köra.

Vi var framme i Rimforsa 5 timmar efter att vi lämnat Göteborg. Just nu är jag inte sugen på att åka långt på ett tag, typ 1 år.