Förvirringen är total

Den frågan (frågorna) som vi får ställt till oss ganska ofta nu är; Trivs ni häruppe? Har ni bestämt er? Hur känns det nu då?

Det är svårt att svara på, jag är totalt förvirrad kan jag säga, M. är också förvirrad. I  min naivitet trodde jag att det skulle kännas så självklart när vi flyttade hit om det är här vi vill bo eller i Göteborg med omnejd. Men det är det inte, istället är det mycket om och men.

Det vi är på det klara med är att om vi stannar i Rimforsa så kan vi få vår dröm med att bo i hus, flyttar vi tillbaka till västkusten får vi bo i lägenhet, kanske radhus men det känns ganska borta. Häruppe kan vi få ett hus billigare än både bostadsrätt och radhus.

Jag längtar väldigt mycket tillbaka ner till Göteborg, till mina vänner och mina barns små vänner som jag ändå fått se växa och utvecklas, det känns som om jag missar något. Det känns i hjärtat när jag tänker på att Viggo inte fått träffa några småttingar på samma sätt som Alva. Nu har vi ju börjat känna några häruppe tack och lov och jag ser på Viggo att han gillar det jättemycket. Jag saknar att inte kunna göra ett ärende på stan och kunna komma dit genom en promenad. Och självklart saknar vi M.s familj och också har kommit att bli min.

Men det är svårt att bilda sig en riktig uppfattning med tanke på att jag är mammaledig, jag går hemma. Stannar vi kvar häruppe är det ju under förutsättning att både M. och jag kommer att jobba, då får man ju det sociala på jobbet och man vill spendera sin lediga tid med sin familj. Om vi flyttar ner så är det ändå bestämt att vi vill flytta lite utanför, helst åt Kungälv till och då blir det ju inte alls den närheten vi haft innan när vi bott i Göteborg ändå.

Tänk om vi vill stanna häruppe tillslut och M. inte har något jobb då, ska jag verkligen säga upp min fasta anställning så vi sitter här som två arbetslösa? Det känns helt fel som det är i dagens läge. Ska vi då flytta ner hux flux även om vi inte har boende?

Det vi är överens om är att vi vill bo i hus, så den frågan vi måste ställa oss ang det är hur länge vi kan tänka oss på att skjuta på den drömmen, och att vi måste bestämma oss innan våren börjar visa sig.

Om det är någon som gjort en sån här resa, dela gärna med er!  

Det här är nog något av det jobbigaste jag gjort...