Det återstår att se...
Jo, ni har ju förstått vid detta laget att vi ska sälja vår lägenhet. Vi har även tagit beslutet att testa att bo ett år i Rimforsa igen. Till 99% kan man väl säga, får M. ett bra erbjudande om jobb här nere under en längre tid så kan han ju inte tacka nej till det då jobb är bland det viktigaste.
Det känns som ett bra läge att göra det nu då jag ändå ska vara mammaledig minst ett år framöver och M. inte har något jobb just nu att säga upp sig ifrån. Det kommer även att vara bättre för vår ekonomi, och lite krasst sett även med hjälp och avlastning när vår familj kommer växa med ytterligare en familjemedlem. Om vi trivs då vet vi ju att vi gjort rätt val, om inte, då har vi testat på och då är det ju bara att flytta ner igen!
Skrämmande? Väldigt skrämmande...
Jag har ändå bott här i 9 år nu, och M. har konstigt nog varit mer säker på att flytta upp än vad jag har varit. Jag har ju alltid känt mig hemma här i mitt Göteborg. Vi har M.s familj här nere och våra vänner, både gamla och nya.
Kommer jag att trivas med att ha min egen familj så nära igen? Jag har ju saknat det så himla länge, men när det närmar sig att bli verklighet så funderar man. I Göteborg har man sin familj och vänner men ändå anonymiteten som jag älskar. Man har inte allas ögon på sig som när man bor på ett sånt litet ställe.
Jag kommer inte att veta om detta är rätt beslut förrän vi verkligen har flyttat, förrän vi har testat på det...
Jo, ni har ju förstått vid detta laget att vi ska sälja vår lägenhet. Vi har även tagit beslutet att testa att bo ett år i Rimforsa igen. Till 99% kan man väl säga, får M. ett bra erbjudande om jobb här nere under en längre tid så kan han ju inte tacka nej till det då jobb är bland det viktigaste.
Det känns som ett bra läge att göra det nu då jag ändå ska vara mammaledig minst ett år framöver och M. inte har något jobb just nu att säga upp sig ifrån. Det kommer även att vara bättre för vår ekonomi, och lite krasst sett även med hjälp och avlastning när vår familj kommer växa med ytterligare en familjemedlem. Om vi trivs då vet vi ju att vi gjort rätt val, om inte, då har vi testat på och då är det ju bara att flytta ner igen!
Skrämmande? Väldigt skrämmande...
Jag har ändå bott här i 9 år nu, och M. har konstigt nog varit mer säker på att flytta upp än vad jag har varit. Jag har ju alltid känt mig hemma här i mitt Göteborg. Vi har M.s familj här nere och våra vänner, både gamla och nya.
Kommer jag att trivas med att ha min egen familj så nära igen? Jag har ju saknat det så himla länge, men när det närmar sig att bli verklighet så funderar man. I Göteborg har man sin familj och vänner men ändå anonymiteten som jag älskar. Man har inte allas ögon på sig som när man bor på ett sånt litet ställe.
Jag kommer inte att veta om detta är rätt beslut förrän vi verkligen har flyttat, förrän vi har testat på det...
5 kommentarer:
Usch vad jag kommer sakna dig!!!
Oj vad modigt av er! Ni gör helt rätt i att testa på det. Passar det inte så gör det inte.
Ibland kan man behöva testa på något nytt bara för att det ska hända något. Ni kommer ju inte vara ensamma dit ni flyttar utan säkert "komma in i gänget" meddetsamma!
Visst har det sina för- och nackdelar att inte vara anonym länge. Man måste till exempel alltid vara trevlig ;-) Men å andra sidan kommer ni får mer frihet och jag tror att det kommer att bli lättare för er som småbarnsfamilj med massa natur och frihet runt omkring plus att ha en massa kusiner och andra vuxna människor runt omkring er.
Jag hoppas och tror att ni kommer att tycka det känns jättebra! Nu håller vi tummarna för Mikael och ett jobb!
Massa kramar! ♥♥♥
Oj, det var inga små beslut inte. Men jag säger som jag brukar; du vet vad som är det rätta och vad som känns bäst =) Lycka till! Kram
Hej Therese.
Jag har följt dig här på bloggen ett tag men varit lite lat och inte inflikat med någon kommentar.
Men när jag såg detta var jag bara tvungen. vilket modigt beslut. Jag tror att ni kommer att komma in i Rimforsa lunken ganska snabbt och inse att det är skönt att inte behöva ha tempo på livet hela tiden :) Själv flyttade jag ut från Vällingby till Mitt ute i ingestanns, tråkigt visst men skönt... Och som du skriver, det är ju faktiskt inte värre än att man kan ändra sig :)
Kram från en förredetta Kisa bo.. Cissi Minning
Jag tror att det kommer att bli jätte bra! Nu har ni ju tagit beslutat som oftast är det allra jobbigaste, sedan är det bara att köra utefter det och göra det på bästa möjliga sätt. Ni är så trygga i varann och kommer att trivas var ni än bor tror jag! Alva kommer att älska närheten till naturen och inte allra minst till mormor och morfar (eller kanske mamman mest ;). Men kommer att sakna er, våra nyfunna vänner :). Tur är väl det att jag har mina rötter på nästan samma ställe så att vi kan hälsa på er på samma gång! Massa styrkekramar till er!!! /Maria, Micke & Emil
Skicka en kommentar