24 januari 2009

Frustration & förnärmad katt

Hädanefter ska jag bli mycket bättre på att säga:
- Nej, tack, denna gång får någon annan fixa detta så betalar jag min del bara.
Jag är alldeles för snäll med att säga att jag kan ordna och fixa med saker, dels för att då blir det gjort, men också för att jag gillar att ha ett finger med i spelet med hur saker blir. Men nu börjar orken ta slut att alltid vara den personen, så nu lovar jag mig själv som sagt att jag ska säga nej om det känns i kroppen att jag borde göra det. Det roliga försvinner när man bara blir irriterad över det...
Ett asgarv bjöd Alva & vår ena katt Nella på igår kväll kan jag lova! Haha, Nella låg så snällt på golvet och trodde hon hade koll på alla familjemedlemmar. M. stod precis bakom med Alva i famnen och kikade på TV, och då, just då, bestämde sig Alva för att lägga en jättekräk som åkte ner på halva Nella.
Den stackars katten for upp och sprang iväg någon meter för att ställa sig och titta på oss, lukta på sig själv, titta på oss igen, lukta på sig själv sedan gå iväg och gömma sig. Den som har sett en förnärmad katt någon gång vet hur kul den uppsynen kan vara, hehe. Stackars katt, jag fick gå och torka henne lite sen, för hon vägrade att tvätta sig själv...

Inga kommentarer: