När det inte händer så ofta...

Det fanns en tid när jag satt i soffan varje kväll med lilleman i famnen och kände mig lite fångad då jag inte "fick" göra något annat. Nu händer det nästan aldrig, men ikväll fick jag hämta honom när han ståendes i spjälsängen yrvaket var lite bekymrad över något och han somnade om så gott när vi satte oss för att mysa i soffan.Och vad härligt det var! Att få dra handen genom hans kritvita hår, att pussa honom på hjässan och hålla hans små fötter i handen.