I fredags var jag på min mormors begravning, den var jättefin men som väntat oerhört jobbig. Jag tycker det är hemskt med sjukdom, död och begravningar.Jag kryper gärna in i mitt eget skal och gör allt för att inte ägna det en tanke, vilket inte går när det är så nära en själv.
Det var många som ville ta farväl och många tårar som föll, att se alla andra bidrog ännu mer till att jag grät även om jag nästan började så fort man kom in i kyrkan. Men man accepterar det mer när det är naturens gång, mormor skulle ha fyllt 82 år i augusti och varit sjuk i hjärntumör och strokes och det ena efter det andra sen 2002, nu var hon redo att gå vidare som hon själv sa, redo att få komma till min morfar igen som gick bort i ALS 1977 och lämnade mormor änka med 5 barn. Och jag är glad för hennes skull, men ledsen för min egen.
Igår hade vi en helmysig dag, trots att bilstädning var det som stod på schemat så tog vi dagen som den kom och var tillsammans hela familjen utan en massa måsten. Helt underbart!
Nu håller jag på med en tårta till lilla Alma som fyller 2 år, men det mesta kring den här tårtan har valt att krångla! Blir halvt galen snart och nu ska den hämtas om 1½ timme...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar