Yep!

Det gick åt h-vete. Men inte på det sättet jag trodde. Alva somnade vid kl 19 för att vakna 40 minuter senare jätteledsen. Det var hon i en timme då hon helt plötsligt blev mysglad och var sen uppe till kl 22.30 då hon somnade i mammas famn mysig och nöjd. I morse vaknade hon redan kl 06.30, jag var i stort sett död. Hon fick ligga mellan mig och Mikael där hon låg och snackade högt och tydligt om att hon verkligen inte skulle sova mer och att vi skulle ta och vakna till blandat med höga glada tjut som säkert väckte en och annan granne. M. var så lycklig, speciellt som det var en halvtimme innan väckarklockan skulle ringa, mohaha, men han var iallafall snäll och bytte blöja på vår lilla trollunge. Nu sussar hon gott, vilket hon har gjort i lite mer än en timme nu.
Nu har jag högt lovat mig själv att inte lyssna på andra (jag vet, har ju själv bett om tips) utan känna mer med mammahjärtat. Alva får vara vaken till kl 22 med oss ett tag framöver, hon har precis vant sig vid att sova största delen av natten i egen säng, och sen får vi ta tag i att hon ska sova längre på nätterna. För hon sover ju bra på natten, inget snack om saken, vaknar högst 1 gång för att somna om igen efter lite mat. Egentid på kvällarna får vänta lite tills hon är redo att sova lite längre helt enkelt, det känns rätt här hemma.

Ååh vad många klockslag ;-).