01 juni 2010

Tröttaste

När man har varit igång ett par dagar så märks det att kroppen ännu inte återhämtat sig från varken graviditet eller förlossning. Det som känns av mest är resterna av foglossningen som kanske inte ens kommer att försvinna helt överhuvudtaget. Skrämmande...

Hur lycklig man än är av att ha fått en alldeles liten bebis så är den första tiden ingen dans på rosor. Alvas första tid var extremt jobbig då hon hade magknip, vi tror att det var så pass mycket att vi kan kalla det kolik, hon skrek här hemma 3-4 timmar varje kväll i nästan 4 månader.
Viggo är, kors i taket - ta i trä - osv, mycket lugnare, lite magknip då och då men inget en liten? fis eller rap råder bot på. Men denna gång hinner man inte ta igen sig på samma sätt, man kan inte gå och sova när Viggo sover för då är ju Alva vaken. Och för att hon inte ska klättra på väggarna måste vi verkligen aktivera henne och då gärna utomhus.
Så för att komma till min poäng, min kropp och hjärna är trötta!
Vilken tur att de små är värda det och ja, jag ska fortfarande hämnas med dammsugaren när de små blivit tonåringar och testat på sin första fylla (gud förbjude...).

Inga kommentarer: