Men ändå...känner mig less på något sätt. Så många man trodde var vänner som har försvunnit, som man knappt eller inte alls träffar. Det som förr var så självklart har bara försvunnit. Överallt, både från skola och arbetsliv.
Det är så mycket under ett par år som har hänt, denna vår som har varit den bästa i mitt liv, men även så kass och jobbig på andra sätt. Och ingen självklar att ha vid sin sida från vänskapen sett.
Det är så mycket under ett par år som har hänt, denna vår som har varit den bästa i mitt liv, men även så kass och jobbig på andra sätt. Och ingen självklar att ha vid sin sida från vänskapen sett.
6 kommentarer:
Jag förstår precis vad du menar, känner igen det..
Liten undran, var har du gått in på för att ändra Kommentar till Lätta ditt hjärta..? Tycker det är mycket finare än bara Kommentar..
Kram
Jag förstår hur du menar, och jag känner lite som du där faktiskt.
Men jag finns här Tess, det vet du väll?? Många kramar!! /Majs
Du har ju alltid oss =)Och om vännerna inte stannar, hur bra vänner är de då?
Men vännen, visste inte att du kände så. Nu känner jag mig jättedum...jag finns också här! Vi får bara träffas lite oftare, du får absolut inte känna dig ensam. Tycker jättemycket om dig ju!
KRAM!
Tack Tess! Jag har till och från känt samma molokna känsla men inte kunnat komma på vad det var.. Härligt att du vågar skriva såhär öppet om ett problem som jag tror många håller för sig själv! Visst var det enklare och mer självklart förr, men jag lovar att även i det tysta finns massor av stöd!
Stor kram till dig!!
Skicka en kommentar