10 september 2008

Jag, nojig?

Visst har jag vetat att jag kan vara ganska stor i orden för att uttrycka det vackert, att barn tål si och barn tål så, och inte trodde jag att det var möjligt att förvandlas till en nojig höna på 1 dag.
Just nu ligger min lilla prinsessa och sussar bredvid mig i soffan, att ett sånt litet liv, men ack så viktigt, kan oroa en mamma så.
Är hennes andning normal? Har hon ont i magen? Ska hon låta sådär? osv... Och jag kan lova, för varje fråga tillkommer minst en ny. För varje svar så blir man lugn i 10 minuter för att sedan börja oroa sig på nytt.
Just nu har Alva ett väldigt stort närhetsbehov, det betyder att det inte är många timmar hon vill tillbringa i sin vagga, så fort man lägger ner henne blir det en grinig min som försvinner när hon känner trygghet i famnen igen. Och att sova själv på natten, ha säger jag bara, att sova mellan mamma & pappa är det bästa. Jag kan riktigt se min egen mammas varnande pekfinger där, men än så länge får Alva hållas. De säger att så här tidigt får de små inte riktigt in den rutinen ändå och egentligen ska hon ju ligga i min mage fortfarande, för att mogna lite till.

2 kommentarer:

Elena sa...

Alla mina tre barn sov i min säng tills dom var tre månader.. Det var inga problem att flytta dom till sin säng senare..Jag tycker man ska gå efter sin egen känsla och göra som man själv vill.. Tro mig jag har många som säger att jag inte ska vänja dom vid det ena eller det andra men det går så bra så.. ;o)

Kram

Therése sa...

Precis så känner jag också, om det känns bra för oss och den lilla så måste det ju vara bra!

Skönt att höra en 3-barnsmor säga detta =) Tack!

Kramar