Förklaring

Har tänkt att skriva en förklaring till nedanstående inlägg ett tag, men inte riktigt hittat kraften. Men nu får jag ta fart. Detta är inte mening att trampa på några tår utan detta är helt enkelt bara hur jag känner mig just nu...

M. och jag är i ett ställe i livet där vi inte riktigt vet hur vi ska gå vidare, ingen fara på taket, det är inte skilsmässa jag pratar om, utan mer om hur det ligger till med jobb för M., hur vi vill bo och var vi vill bo. Detta är något i sig som ger mycket huvudbry.
Den största frågan är väl om det är Gbg vi ska bo kvar i eller om vi ska upp till mina barndomsskogar. Något jag alltid velat så småningom, men samtidigt blir lite skraj om när man väl pratar om det. Jag har ändå bott i Gbg i snart 9 år och det blir ganska intimt att flytta tillbaka.
Vi känner att vi behöver en nystart och hur vi ska få det vet vi inte än.
Något som gör att det känns helt ok att flytta på ett sätt är att vi inte har mycket vänner kvar härnere. Vi har träffat många goingar genom att ha fått Alva, men de flesta har (som jag säkert nämnt innan) redan sina bekantskapskretsar.
Något som känns i hjärtat är att vi förmodligen kommer att sitta hemma själva på nyår, och blir det så ska vi verkligen mysa till det. Men det känns ändå att de vänner man har tycker att om vi ska fira tillsammans så blir det bara på vårt villkor pga av att vi har barn. Det är absolut inte meningen, men det är svårt att kompromissa när man har barn ibland. Vi kan inte fira ett nyår med en hel del alkohol i en liten lägenhet där vi inte kan lägga Alva i lugn och ro från de som festar. Det som är tråkigt är att det är på våra villkor och att vi inte kan kompromissa, men vänder man på det så kommer vi ju sitta hemma själva för att någon annan inte kan kompromissa.
Detta är något som har gjort mig väldigt ledsen iallafall. Men jag tror att det bara är att inse att när man skaffar barn när ens vänner och bekanta i närheten inte har det så ställer man sig själv lite på pottkanten, tråkigt men sant. Trodde inte att det skulle gälla en själv, men så har detblivit...

Lite ljus i mitt mörker är att M. och jag var på bio tillsammans för första gången sen innan Alva föddes, och lillsnuttan fick vara hemma hos farmor och farfar, vilket gick jättebra.
Vi var och såg Avatar, den var så mäktig!! Måste helt enkelt ses, vi var på 3D-bion och det är jag j*la glad för!
Imorgon är det dags för det stora ultraljudet för pyret också, då får vi veta lite mer om när Pyret kan tänkas komma. Men även också om det kan tänkas vara några missbildningar osv. Lite nervöst, men förhoppningsvis kommer allt att se bra ut!

Ikväll har vi storbesök av Richard och Hansson, som anser att de ser snyggare ut än sist jag såg dem... Hehe.