Hmm..

surprise?

Morgonens scenario:
Väntar på M. vid hissen då vi ska åka samma buss. Där står jag i ett par minuter innan han kommer. Vi börjar gå till bussen. Rundar hörnet på ett av husen och ser bussen svänga in på hållplatsen. Jag säger jag kan inte springa så vi hinner inte. (Jag springer inte snabbt, det var j*gt halt och dagens byxor har en förmåga att halka ner för långt). M. börjar springa ändå. Skriker:

Jag älskar dig vi ses ikväll!

Han kommer fram till bussen. Och hoppar på och åker iväg.

Que? What the? Vad hände?

Snacka om att jag står helt paff kvar. Kan ju säga att jag inte var särskilt glad efter det. Efter det blev det tjafs via sms där jag deklarera att de va så fult gjort och då vet jag att jag inte behöver vänta på honom nästa gång.

Jaja..M. ringer framåt eftermiddagen (och låter ångerfull, och ja, han har bett om ursäkt även om han inte tyckte det var så farligt) och frågar när jag slutar så att vi kanske kan tajma hemgången tillsammans.
Det visar sig att jag slutar tidigare så jag åker hem innan M. Väl hemma ringer han igen (låter fortfarande ångerfull på rösten) och säger att han nog ska ut på after work med jobbarkompisarna och frågar om det är okej.
Vad ska jag säga? Nej? Hmpf, säger jaha, oki, då ses vi väl sen då..

Med andra ord, skiljs åt som ovänner och har inte träffats sen dess..

Känner mig ensam..